Europarlamentet
Parlamentet utgör tillsammans med ministerrådet Europeiska Unionens lagstiftande makt. Parlamentet delar tillsammans med ministerrådet på makten att författa och godkänna EU-lagstiftningen, oftast genom medbeslut. Lagförslagen kommer från kommissionen. Varje lagstiftningshandling kommer upp till behandling två gånger för genomgång eller debatt. Detta förfarande gäller för tillfället för förordningarna och direktiven, men i det föreslagna Lissabonfördraget utvidgas det till många nya områden. Detta ökar parlamentets makt och betydelse. Avsikten är att Europaparlamentet ska bli den politiska drivkraften inom EU.
Parlamentet har även makten att rata eller att rösta om misstroende till kommissionen eller EU-budgeten. Parlamentet beslutar jämte ministerrådet om EU-budgeten. Parlamentet kan även tillsätta utredningskommittéer, behandla framställningar från medborgare och utveckla politiska initiativ.
Europaparlamentarikerna (förkortad "MEP" från engelskans "Member of the European Parliament") väljs på nationell grund, men i parlamentet de sitter i politiska grupperingar snarare än nationsvis. Varje land har ett definierat antal säten. De nuvarande antalen fastslogs i Nicefördraget. Lissabonfördraget föreslår en minskning av antalet europaparlamentariker.
Talmannen
Europaparlamentets talman fungerar som dess ordförande och representerar det utåt. Talmannen och vicetalmännen väljs av europaparlamentarikerna med slutna röstsedlar för två och ett halvt år i taget.
Talmanskonferensen
Talmanskonferensen består av talmannen tillsammans med ordförandena för de olika politiska grupperna. Parlamentsledamöter som står utanför de politiska grupperna får närvara utan rösträtt. Talmanskonferensen organiserar arbetet i parlamentet och dess organ. Varje MEP kan ställa frågor till talmanskonferensen om dess arbete.
Talmanskonferensen fattar beslut antingen genom konsensus eller via röstning där röstvikten beror på antalet europaparlamentariker i respektive politiska grupp.
Tillbacka uppUtskott
De tjugo ständiga utskotten förbereder parlamentets plenum, förbereder rapporter om lagförslag till parlamentet samt dryftar och föreslår ändringar till direktiv och förordningar som kommissionen lagt fram. Dessa tillställs även ministerrådet.
-
Ständiga utskott
- Utrikesfrågor - mänskliga rättigheter, säkerhet och försvar
- Utveckling
- Internationell handel
- Budgeten
- Budgetkontroll
- Ekonomi och valutafrågor
- Sysselsättning och sociala frågor
- Miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
- Industrifrågor, forskning och energi
- Inre marknaden och konsumentskydd
- Transport och turism
- Regional utveckling
- Jordbruk och landsbygdens utveckling
- Fiskeri
- Kultur och utbildning
- Rättsliga frågor
- Medborgerliga friheter och rättigheter samt rättsliga frågor och inrikesfrågor
- Konstitutionella frågor
- Kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
- Framställningar
- Klimatförändring (tillfälligt utskott)
Varje utskott har en ordförande och fyra vice ordförande som väljs för 2½ år i sänder. Utskotten sammanträder i öppna möten en eller två gånger i månaden efter parlamentets plenum.
Tillbacka uppParlamentsgrupper
Europaparlamentarikerna har organiserat sig i sju parlamentariska grupperingar. Europaparlamentarikerna sitter gruppvis snarare än nationsvis. De två största grupperingarna är Europeiska folkpartiet och Europademokrater (EPP-ED) samt Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet (PES). Dessa två grupperingar har dominerat parlamentet största delen av dess existens. Sammanräknade har de vanlingen haft mellan 50 och 70 % av parlamentsplatserna. Ingen enskild gruppering har någonsin haft enkel majoritet i parlamentet.
Grupperingarna är för närvarande:
| EPP-ED | 286 | Europeiska folkpartiet och Europademokrater |
| PES | 217 | Europeiska folkpartiet och Europademokrater |
| ALDE | 100 | Alliance of Liberals and Democrats for Europe |
| UEN | 44 | Unionen för nationernas Europa |
| G-EFA | 43 | De gröna/Europeiska fria alliansen |
| GUE-NGL | 41 | Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster |
| ID | 22 | Oberoende/Demokrati |
För att en gruppering ska erkännas, behöver den 20 europaparlamentariker som representerar sex olika länder (fr.o.m. juni 2009 minst 25 parlamentariker från sju länder). Erkända grupperingar får ekonomiskt stöd från parlamentet och garanteras platser i utskotten, vilket sporrar till att bilda grupperingar.
Det finns över 30 europaparlamentariker som inte tillhör någon gruppering. Dessa bildar den så kallade obundna gruppen.
Tillbacka uppFör mera information gå till Europaparlamentet:s webbsida.
